Uppsala omkr 1300 |
Uppsala omkr 1500 |
Helena Klasdotters gård 1452 |
Julinskiölds hus 1750 |
1770 - Joh. Brolin |
Inom Dekanhuset kan idag fyra karaktärsbyggnader * urskiljas
; byggande under 1300-talet, 1400-talet, 1700-talet (stor till- och ombyggnad)
och 1800-talet (mindre tillbyggnad). Väsentliga delar av alla byggnaderna
finns kvar.
* Beros Stenhus uppfört av domprosten Björn västgöte
(Bero de vesgocia)
se Joh. B. Busser "Utkast till beskrifning om Upsala , första delen
"Om Upsala stad" 1773 sida 61-62: F, och Diplomatarium Suecanum (DS) 2499,
2925, 3835.
"Decani fordna stenhus, hvarom finnes antecknadt : att Bero under sitt
Doprobsta ämbete hafver allraförst för sig och de efterkommande
Probstar, låtit bygga Probstegården och Stenhuset, beläget
imällan Bonde- och Dom-kyrkan, med den nu på gatan varande brunn,
imällan åren 1320 och 1334, not g) J Peringsk. Mon. Ulleråk.
Fl. 2 . Cap II - - -
Denna plats beboddes sedan i Påfviska tiden af Decanus ; men intages
nu af det vackra Kongliga Akademien tillhöriga Julinskiöldska huset."
(Busser och många senare tolkare har fel : Den katolska kyrkans
dekan hade en gård norr eller nordväst om Domkyrkan, se Det Medeltida
Sverige 1:2 sida 308. )
Stenhuset i nuv kv Oden beboddes av kaniker - präster. Gårdens
beteckning “Decani stenhus” uppkom på 1570-talet då kung Johan
III anslog gården åt den teologie professor, som han genom Nova
ordinantia (1575) gav titeln dekan(-us). Dekanus = ordförande för
fakultet inom universitetet.
Ett senare beslut; 1595 15/3 (C Annerstedt: Uppsala universitets historia,
bihang I:14) : " a. Praepositus och och Professor Teologiae . . . scal
besittie domprostehused. b. Paenitentiarus skall . . . besittie ded domkyrckiehuset,
som Paenitentiarus tilförne besitted haffwer. c. Decanus skall . . .
besittie Decani hus. d. Rector colleiggi . . . besittie Greff Peers hus på
kyrkiegården. - - - " .)
Uppsala Stads Historia del II, Sven Ljung, sida 86-87 : “Förvärvet
av Bondkyrkans prästgård 1448 ger oss många uppgifter av
intresse utom att denna förstörts vid en brand. Om denna äro
vi tämligen väl underrättade. Stockholms gråbrödraannaler
veta nämligen berätta, att den 9 juni 1447 härjade en eldsvåda
i domkyrkostaden, varvid domkyrkan, Trefaldighetskyrkan och S:t Eriks kapell
skadades. I dessa byggnaders omedelbara grannskap låg ju prästgården,
varför det är sannolikt, att även den förstörts
vid detta tillfälle. Det är nämligen denna tomt, som fyra
år senare anslogs till prebendaten Jörian Henriksson och hans
prebende och där sedan hans moder bekostade ett stenhus, 1451 värderat
till 350 mark.
Lägebeskrivningen är ovanligt klar : mellan domkyrkogårdens
södra port och Bondkyrkan samt domprostgården och skolan. Det
är därför inte minsta tvivel om att byggnadens läge i
fråga är identiskt med det för det nu s. k. Dekanhuset eller
Julinskiöldska huset”
* Helena Klasdotters gård (1452 - ) på tidigare murad
källare, kvar efter branden år 1447. - Domkyrkans tomt . Den
14 juli 1452 kungör ärkebiskop och kapitel, att Helene (Elin) Clausdotter,
änka efter Henrik Tullskrivare i Stockholm, skänkt domkyrkan en
avbränd tomt belägen mellan Uppsala domkyrkogårds port och
Bonde Kyrkogården.
Den 2 november 1452 intygar ärkebiskopen att denne Helene Klasdotter
å samma tomt nu uppfört ett stenhus för 350 mark. (Kronol.
Ecc.)
Gården anslås till Helenas son, prebendaten Jörian Henriksson
och hans prebendat vid S:t Eskils och 10.000 riddares prebenda. Efter bådas
död tillfaller tomten nämnda prebenda.
Det Medeltida Sverige 1:2 sida 290. Btr datum 9 juli - jmfr Ljung nedan.
Kung Gustav I indrev många av kyrkans egendomar till kronan.
Den 15 juni 1566 donerade kung Erik XIV till magister Lars Petri en kronans
gård i Upsala, som ärkebiskop Lars Petri besuttit, belägen
söder om domkyrkan mellan domkyrkogården och Bondkyrkan.
Kung Johan III anslog gården åt den teologie professor, som
han genom Nova ordinantia (1575) gav titeln dekan. (Dekanus kallas ordföranden
för fakultet inom universitetet.)
År 1623 försåldes samma hus av Carl Månssons barn
och styvbarn till Olaus Laurelius, varefter dennes måg, herr Erik Odhelius
fått samma gård genom arv på sin hustrus vägnar. Hans
svärfar doktor (sedermera ärkebiskop) Eric Benzelius inlöste
sedan gården av de andra syskonen. (Palmskiöld T. 279, s. 197).
På Staffan Boomans tomtkarta 1671 kallas decanhusgården "Nicolai
Rudbeckii hus".
Gården kom dock strax åter i släkten Benzelius ägo
och inköptes på 1740-talet av akademiräntmästare Peter
Julin (sedermera adlad Julinskiöld).
I det nuvarande Dekanhuset kvarstår stora delar av Helena Klasdotters
hus, uppfört före 1451. Den under byggnadens norra del befintliga
källaren är från “Beros stenhus (omkring 1330). Källaren
består av två tunnvälvda rum, förenade med en sidogång
i nedtrappans längsriktning.
Av 1400-talsbyggnadens övermurar kvarstår sporadiskt tegelmurverk
(i munkförband) till tredje våningens fönsterhöjd.
Det tyder på att medeltidshuset haft tre våningar ovan källarvåningen.
Husets plan har omslutit ungefärligen två tredjedelar av nuvarande
byggnad; byggnadssömmen från den senare gjorda tillbyggnaden kan
ännu iakttagas mellan husets fjärde och femte fönsteraxel
på öst- (Riddartorgs-)fasaden från söder räknat.
I Decanhusets bottenvåning har i den mot domkyrkan vettande gaveln
återupptagts två fönster från medeltidsskedet. Det
har vidare visat sig att husets tegelfasader varit uppmålade i rött
och att fogarna sannolikt varit uppdragna i vitt (en under medeltiden inom
uppsvenskt område tämligen vanlig tegelmurverks-imitering). Inget
strider heller mot antagandet att huset medelst en förbindelsegång
över gatan - liksom från lilla biskopshuset (södra delen
av nuv Gustavianum) och andra präst-/kanikhus runt domkyrkan -
varit förenad med domkyrkans omgärdningsmur så att fredade
förbindelser kunde uppnås för prästerna mellan bostäder
och domkyrkoområdet.
* Julinskiöldska palatset
Sedan akademiräntmästare P. Julinskiöld på 1740-talet
av släkten Benzelius inköpt decanhustomten med dess stenhus lät
han sannolikt 1746 uppföra ett palatsliknande stenhus i fyra våningar
med det befintliga huset som utgångspunkt. (Fastebrev och köpebrev
i Uppsala landsarkiv ser. C n:o 78).
Den nya byggnaden omslöt domestik- och servisvåning (bottenvåning),
fest- och representationsvåning (vån 1 tr.), den egentliga bostadsvåningen
(vån. 2 tr.) samt gästrumsvåningen (vån 3 tr.). Enligt
syneprotokoll över fastigheten (Univ. acta 1758:33.) innehöll huvudbyggnaden
45 eldrum och torde därmed ha representerat den hittills största
och magnifikaste privatbostaden i Uppsala.
Julinskiöldska palatsets våningsplanlösningar, som tack
vare bevarade rester och under restaureringen (1936-37) blottade mursömmar
genomgående kunnat rekonstrueras, uppvisar på ett bestickande
sätt överensstämmande drag med Carl Hårlemans år
1746 uppgjorda förslag till landshövdingeresidens (jmf Å.
Stavenow: Carl Hårleman.Sthlm 1927).
Denna planöverensstämmelse synes i likhet med en serie detaljer
i övrigt (inredningssnickerier, taklistprofiler, fönstertyper,
fasadindelning, avfärgning mm.) definitivt bekräfta antagandet
att Hårleman varit det Julinskiöldska palatsets arkitekt. (Se
även De arkitektoniska miljöerna i Uppsala före och efter
branden 1702, Nils Sundquist 1956, sida 48-49.)
Av de Julinskiöldska våningsinredningarna kvarstår (1937)
väsentliga delar inom representations- och bostadsvåningarna.
Representationsvåningens stora sal är praktiskt taget helt bevarad
från den förste ägarens tid. Fönster-, smyg- och bröstpaneler
äro kompletta liksom den ornerade taklisten och densammas språng
vid västväggen visar ännu var den ursprungliga öppna
spisen stått. Båda huvudvåningarnas rum i övrigt ha
speciellt sina fönstersmyg- och bröstpaneler bevarade. Likaså
återstå de med dekorativt listverk ornerade trappgångstaken
samt trappuppgångarnas smidesräcken. De ursprungliga fönstren
har genom sår i karmarna kunnat rekonstrueras; de har visat sig vara
av samma 1700-talstyp som Gustavianums alltjämt äger efter Hårleman-restaureringen.
Byggandens fasader livades av tunna pilastrar ovan den rusticerade domestikvåningen
och takvåningen var skild från den övre huvudvåningen
genom en kraftigt profilerad list, som löpte runt hela huset. Fasaderna
hade en röd avfärgning - som Uppsala slott - med ljusgrå pilastrar
och mörkgrå rustikvåning.
Den Julinskiöldska palatsanläggningens huvudbyggnad kompletterades
på sin västra och södra sida av en serie ekonomihus, som
tillsammans med corps de logis´et omslöt en tämligen stor
gård. Utefter norra och västra fasaden låg flyglar innehållande
stall- och vagnslider mm, och söder om den sydligaste flygeln och i
linje med Trefaldighetskyrkans västra murport låg portingången
till den söder om huvudbyggnaden uppförda köksflygeln (i
två våningar).
På området öster om palatset ovanför slänten
ner mot Riddartorget återfanns en parterrartad trädgårdsanläggning.
(Jmf. Jonas Brolins karta över Upsala stad 1770 samt den Bäckströmska
målnings-sviten över dessa områden från 1758, nu
i Uppsala universitetsbibliotek). Tomtlinjen mot Riddartorget markerades
genom ett smidesstaket och samma linje mot Biskopsgatan - alltså mot
domkyrkan - av en på gråstenssockel vilande tegelmur.
Efter akademiräntmästaren Julinskiölds konkurs och död
1768 övertogs fastigheten av Uppsala universitet som därefter
drev fastigheten som hyreshus.
År 1778 sålde universitetet gården till professor Pehr
Niclas Christiernin. Ännu 1817 innehade dennes änka Inga Lisa Kiörning
gården.
Före 1826 såldes gården till överste C. Claesson.
På 1830-talet - sannolikt - 1834 - inköptes fastigheten på
konung Carl XIV Johans föranstaltande för att användas till
katedralskola.
* Katedralskolan
Vid ombyggnaden på 1830-talet (år 1837 invigdes katedralskolan)
erhöll det gamla Julinskiöldska huset en helt ny karaktär.
Det gavs en yttre klädnad helt i nyklassicismens anda med kolonnburen
gavelfront över ett kraftigt framspringande porthus å huvudfasaden,
den horisontala listen under takvåningen borthöggs och tunna
rusticerade lisener avlöste de äldre släta. Nya fönstertyper
(de nuvarande) tillkom och den tidigare avfärgningen ersattes av
gulvitt.
De fritt liggande ekonomiflyglarna revs och fick lämna plats till
den nya skolgården.
Till det inre omstuvades huvudvåningarna och takvåningen partiellt,
mindre rum sammanslogs till större klassrum och tredje och fjärde
våningarnas södra hälfter revs och fick lämna plats för
en större högtidssal. I samtliga rum inom de tre övervåningarna
bekläddes väggarna med väggpaneler - alltså väggfälten
ovanför de Julinskiöldska bröstpanelerna, vilka i största
möjliga utsträckning sparades. De gamla kakelugnarna och öppna
spisarna i de fyra våningssalarna ersattes med moderna kakelugnar.
Restaureringens arktitekt var sannolikt professorn i arkitektur vid K.
konsthögskolan P. A. Nyström. Efter katedralskolans flyttning 1869
uppläts byggnaden till folkskoleseminarium (till 1916), därefter
till olika ändamål för Uppsala stads och Uppsala universitets
räkning.
De senare ändringarna inom byggnaden ha varit av mindre omfattning
(märk dock botten- och takvåningarnas helboasering)
DEKANHUSET, Julinskiöldska huset
i kv Oden, Uppsala . Kronologi
1320- 1334 En gård/ kanikbostad uppförs (i nuv kvarteret
Oden) av domprosten Bero, samtidigt som han uppför prostgården
(i nuv. kvarteret Prosten, Busser I).
Bondkyrkans prästgård (Uppsala Stads Historia del II, Sven Ljung,
sida 86-87).
Kaniken Olof i Litslena äger gården före stadsbranden den
9 juli 1447 (Riksarkivets pergamentbrev 17/7) .
1452 Helena Klasdotters gård uppförd - ett stenhus och
andra byggnader värderas till 350 mark. (Kronol. Ecc.) Gården
anslås till Helenas son, prebendaten Jörian Henriksson och hans
prebendat vid S:t Eskils och 10.000 riddares prebenda. Efter bådas
död tillfaller tomten nämnda prebenda. (RAp 27/9, 2/11) (Det Medeltida
Sverige 1:2 sida 290).
Kung Gustav I drar in kyrkans egendomar till kronan.
Den 15 juni 1566 donerar kung Erik XIV till ärkebiskop Lars
Petri en kronans gård i Upsala, som han någon tid innehaft, belägen
söder om domkyrkan mellan domkyrkogården och Bondkyrkan.
Kung Johan III anslår gården åt den teologie professor,
som han genom Nova ordinantia (1575) ger titeln dekan. Dekanus kallas
ordföranden för fakultet inom universitetet. (Uppsala Stads Historia
del II, Sven Ljung, sida 86-87.)
År 1623 försäljs samma hus av Carl Månssons
barn och styvbarn till Olaus Laurelius, varefter dennes måg, herr
Erik Odhelius får samma gård genom arv på sin hustrus vägnar.
Hans svärfar doktor (sedermera ärkebiskop) Eric Benzelius den
äldre inlöser sedan gården av makans syskon. (Palmskiöld
T. 279, s.197).
På Staffan Boomans tomtkarta 1671 kallas decanhusgården
"Nicolai Rudbeckii hus". Gården kom dock strax åter i släkten
Benzelius ägo .
1741-1746 Gården inköps och om- och tillbyggs som bostad
åt akademiräntmästare Peter Julin, sedermera adlad Julinskiöld
.
1768 Julinskiölds konkursbo säljer fastigheten till universitetet
som hyr ut byggnaden till bostäder.
1779 Gården säljs till teologie professor Pehr Niclas
Christiernin . Ännu 1817 innehar Inga Lisa Kiörning, änka
till P N Christerin, gården.
Före 1826 säljs gården till överste C. Claesson
.
1834 inköps gården på bekostnad av kung Carl XIV
Johan och inrättas till katedralskola.
1836-37 Om- byggnad och tillbyggnad. Dekanhuset får nu sin
nuvarande nyklassisistiska utformning.
1869 Folkskoleseminariet flyttar in, sedan Katedralskolan flyttat
till sitt nya hus vid nuvarande Skolgatan.
1916 Folkskoleseminariet flyttar ut, när den nya Seminariebyggnaden
norr om Luthagen står färdig. Uppsala Universitet övertar
byggnaden att användas för den s.k. Pedagogiska skolan, Rasbiologiska
institutionen och Statistiskt seminarium.
1937 Inre ombyggnader utförs efter ritningar av arkitekt Viktor
Holmgren. Nils Sundquist, då ammaunuens vid Gustavianum, är byggnadshistorisk
och kulturhistorisk kontrollant.
Teologiska fakulteten jämte Svenska ortnamnsarkivet är mellan
åren 1937 och 1961 inrymda i Dekanhuset.
1983 Inre ombyggnad efter ritningar från Carlbring-Englund
arkitektkontor.
1984 Fasadrenovering efter handlingar från Hidemark, Månsson
arkitektkontor.
Fram till mars månad år 2001 har jurister och teologer
samsats i Dekanhuset.
2005 Byggnaden förvaltas nu
av Statens
Fastighetsverk . Restaurering enligt handlingar från aros
arkitekter, Uppsala http://www.arosgruppen.se/sv/arkitektur
.
Högtidssalens volym återställs. Hiss installeras. Fasaderna
får ny puts,i ljust rosa ton.