DEKANHUSET, Julinskiöldska huset i kvarteret Oden, Uppsala
Uppgifterna i denna historik är till stor del hämtade från en uppsats i februari 1937 av fil lic Nils Sundqvist, då amanuens och sekreterare i "Kommittén för tillvaratagande av fornfynd i Uppsala", (bildad 7 mars 1934 på Gustavianum) : "Ur resultaten från den kulturhistoriska undersökningen av Gamla seminariebyggnaden i Upsala (Kv. Oden, tomt nr 1) i samband med restaureringen december 1936-1937".
/ På denna web-sida tillägg ur Nils Sundquists anteckningar under ombyggnaden 1936-37, Upplandsmuseet, samt ändringar och kompletteringar gjorda med stöd av tidigare och senare utgivna, anförda arbeten .
KARTOR och BILDER
1300
Uppsala omkr 1300
1500
Uppsala omkr 1500
1452

Helena Klasdotters gård  1452
1750
Julinskiölds hus 1750
1770
1770 - Joh. Brolin

Inom Dekanhuset kan idag fyra karaktärsbyggnader *  urskiljas ; byggande under 1300-talet, 1400-talet, 1700-talet (stor till- och ombyggnad) och 1800-talet (mindre tillbyggnad). Väsentliga delar av alla byggnaderna finns kvar.
* Beros Stenhus uppfört av domprosten Björn västgöte (Bero de vesgocia)

se Joh. B. Busser "Utkast till beskrifning om Upsala , första delen "Om Upsala stad" 1773 sida 61-62: F, och Diplomatarium Suecanum (DS) 2499, 2925, 3835.
"Decani fordna stenhus, hvarom finnes antecknadt : att Bero under sitt Doprobsta ämbete hafver allraförst för sig och de efterkommande Probstar, låtit bygga Probstegården och Stenhuset, beläget imällan Bonde- och Dom-kyrkan, med den nu på gatan varande brunn, imällan åren 1320 och 1334, not g) J Peringsk. Mon. Ulleråk. Fl. 2 . Cap II - - -
Denna plats beboddes sedan i Påfviska tiden af Decanus ; men intages nu af det vackra Kongliga Akademien tillhöriga Julinskiöldska huset."
(Busser och många senare tolkare har fel : Den katolska kyrkans dekan hade en gård norr eller nordväst om Domkyrkan, se Det Medeltida Sverige 1:2 sida 308. )
Stenhuset i nuv kv Oden beboddes av kaniker - präster. Gårdens beteckning “Decani stenhus” uppkom på 1570-talet då kung Johan III anslog gården åt den teologie professor, som han genom Nova ordinantia (1575) gav titeln dekan(-us). Dekanus = ordförande för fakultet inom universitetet.
Ett senare beslut; 1595 15/3 (C Annerstedt: Uppsala universitets historia, bihang I:14) :  " a. Praepositus och och Professor Teologiae . . . scal besittie domprostehused. b. Paenitentiarus skall . . . besittie ded domkyrckiehuset, som Paenitentiarus tilförne besitted haffwer. c. Decanus skall . . . besittie Decani hus. d. Rector colleiggi . . . besittie Greff Peers hus på kyrkiegården. - - - " .)
Uppsala Stads Historia del II, Sven Ljung, sida 86-87 : “Förvärvet av Bondkyrkans prästgård 1448 ger oss många uppgifter av intresse utom att denna förstörts vid en brand. Om denna äro vi tämligen väl underrättade. Stockholms gråbrödraannaler veta nämligen berätta, att den 9 juni 1447 härjade en eldsvåda i domkyrkostaden, varvid domkyrkan, Trefaldighetskyrkan och S:t Eriks kapell skadades. I dessa byggnaders omedelbara grannskap låg ju prästgården, varför det är sannolikt, att även den förstörts vid detta tillfälle. Det är nämligen denna tomt, som fyra år senare anslogs till prebendaten Jörian Henriksson och hans prebende och där sedan hans moder bekostade ett stenhus, 1451 värderat till 350 mark.
Lägebeskrivningen är ovanligt klar : mellan domkyrkogårdens södra port och Bondkyrkan samt domprostgården och skolan. Det är därför inte minsta tvivel om att byggnadens läge i fråga är identiskt med det för det nu s. k. Dekanhuset eller Julinskiöldska huset”

* Helena Klasdotters gård (1452 - ) på tidigare murad källare, kvar efter branden år 1447. - Domkyrkans tomt . Den 14 juli 1452 kungör ärkebiskop och kapitel, att Helene (Elin) Clausdotter, änka efter Henrik Tullskrivare i Stockholm, skänkt domkyrkan en avbränd tomt belägen mellan Uppsala domkyrkogårds port och Bonde Kyrkogården.
Den 2 november 1452 intygar ärkebiskopen att denne Helene Klasdotter å samma tomt nu uppfört ett stenhus för 350 mark. (Kronol. Ecc.)
Gården anslås till Helenas son, prebendaten Jörian Henriksson och hans prebendat vid S:t Eskils och 10.000 riddares prebenda. Efter bådas död tillfaller tomten nämnda prebenda.
Det Medeltida Sverige 1:2 sida 290. Btr datum 9 juli - jmfr Ljung nedan.
Kung Gustav I indrev många av kyrkans egendomar till kronan.
Den 15 juni 1566 donerade kung Erik XIV till magister Lars Petri en kronans gård i Upsala, som ärkebiskop Lars Petri besuttit, belägen söder om domkyrkan mellan domkyrkogården och Bondkyrkan.
Kung Johan III anslog gården åt den teologie professor, som han genom Nova ordinantia (1575) gav titeln dekan. (Dekanus kallas ordföranden för fakultet inom universitetet.)
År 1623 försåldes samma hus av Carl Månssons barn och styvbarn till Olaus Laurelius, varefter dennes måg, herr Erik Odhelius fått samma gård genom arv på sin hustrus vägnar. Hans svärfar doktor (sedermera ärkebiskop) Eric Benzelius inlöste sedan gården av de andra syskonen. (Palmskiöld T. 279, s. 197).
På Staffan Boomans tomtkarta 1671 kallas decanhusgården "Nicolai Rudbeckii hus".
Gården kom dock strax åter i släkten Benzelius ägo och inköptes på 1740-talet av akademiräntmästare Peter Julin (sedermera adlad Julinskiöld).
I det nuvarande Dekanhuset kvarstår stora delar av Helena Klasdotters hus, uppfört före 1451. Den under byggnadens norra del befintliga källaren är från “Beros stenhus (omkring 1330). Källaren består av två tunnvälvda rum, förenade med en sidogång i nedtrappans längsriktning.
Av 1400-talsbyggnadens övermurar kvarstår sporadiskt tegelmurverk (i munkförband) till tredje våningens fönsterhöjd. Det tyder på att medeltidshuset haft tre våningar ovan källarvåningen.
Husets plan har omslutit ungefärligen två tredjedelar av nuvarande byggnad; byggnadssömmen från den senare gjorda tillbyggnaden kan ännu iakttagas mellan husets fjärde och femte fönsteraxel på öst- (Riddartorgs-)fasaden från söder räknat.
I Decanhusets bottenvåning har i den mot domkyrkan vettande gaveln återupptagts två fönster från medeltidsskedet. Det har vidare visat sig att husets tegelfasader varit uppmålade i rött och att fogarna sannolikt varit uppdragna i vitt (en under medeltiden inom uppsvenskt område tämligen vanlig tegelmurverks-imitering). Inget strider heller mot antagandet att huset medelst en förbindelsegång över gatan - liksom från lilla biskopshuset (södra delen av nuv  Gustavianum) och andra präst-/kanikhus runt domkyrkan - varit förenad med domkyrkans omgärdningsmur så att fredade förbindelser kunde uppnås för prästerna mellan bostäder och domkyrkoområdet.

* Julinskiöldska palatset
Sedan akademiräntmästare P. Julinskiöld på 1740-talet av släkten Benzelius inköpt decanhustomten med dess stenhus lät han sannolikt 1746 uppföra ett palatsliknande stenhus i fyra våningar med det befintliga huset som utgångspunkt. (Fastebrev och köpebrev i Uppsala landsarkiv ser. C n:o 78).
Den nya byggnaden omslöt domestik- och servisvåning (bottenvåning), fest- och representationsvåning (vån 1 tr.), den egentliga bostadsvåningen (vån. 2 tr.) samt gästrumsvåningen (vån 3 tr.). Enligt syneprotokoll över fastigheten (Univ. acta 1758:33.) innehöll huvudbyggnaden 45 eldrum och torde därmed ha representerat den hittills största och magnifikaste privatbostaden i Uppsala.
Julinskiöldska palatsets våningsplanlösningar, som tack vare bevarade rester och under restaureringen (1936-37) blottade mursömmar genomgående kunnat rekonstrueras, uppvisar på ett bestickande sätt överensstämmande drag med Carl Hårlemans år 1746 uppgjorda förslag till landshövdingeresidens (jmf Å. Stavenow: Carl Hårleman.Sthlm 1927).
Denna planöverensstämmelse synes i likhet med en serie detaljer i övrigt (inredningssnickerier, taklistprofiler, fönstertyper, fasadindelning, avfärgning mm.) definitivt bekräfta antagandet att Hårleman varit det Julinskiöldska palatsets arkitekt. (Se även De arkitektoniska miljöerna i Uppsala före och efter branden 1702, Nils Sundquist 1956, sida 48-49.) 

Av de Julinskiöldska våningsinredningarna kvarstår (1937) väsentliga delar inom representations- och bostadsvåningarna. Representationsvåningens stora sal är praktiskt taget helt bevarad från den förste ägarens tid. Fönster-, smyg- och bröstpaneler äro kompletta liksom den ornerade taklisten och densammas språng vid västväggen visar ännu var den ursprungliga öppna spisen stått. Båda huvudvåningarnas rum i övrigt ha speciellt sina fönstersmyg- och bröstpaneler bevarade. Likaså återstå de med dekorativt listverk ornerade trappgångstaken samt trappuppgångarnas smidesräcken. De ursprungliga fönstren har genom sår i karmarna kunnat rekonstrueras; de har visat sig vara av samma 1700-talstyp som Gustavianums alltjämt äger efter Hårleman-restaureringen.
Byggandens fasader livades av tunna pilastrar ovan den rusticerade domestikvåningen och takvåningen var skild från den övre huvudvåningen genom en kraftigt profilerad list, som löpte runt hela huset. Fasaderna hade en röd avfärgning - som Uppsala slott - med ljusgrå pilastrar och mörkgrå rustikvåning.
Den Julinskiöldska palatsanläggningens huvudbyggnad kompletterades på sin västra och södra sida av en serie ekonomihus, som tillsammans med corps de logis´et omslöt en tämligen stor gård. Utefter norra och västra fasaden låg flyglar innehållande stall- och vagnslider mm, och söder om den sydligaste flygeln och i linje med Trefaldighetskyrkans västra murport låg portingången till den söder om huvudbyggnaden uppförda köksflygeln (i två våningar).
På området öster om palatset ovanför slänten ner mot Riddartorget återfanns en parterrartad trädgårdsanläggning. (Jmf. Jonas Brolins karta över Upsala stad 1770 samt den Bäckströmska målnings-sviten över dessa områden från 1758, nu i Uppsala universitetsbibliotek). Tomtlinjen mot Riddartorget markerades genom ett smidesstaket och samma linje mot Biskopsgatan - alltså mot domkyrkan - av en på gråstenssockel vilande tegelmur.

Efter akademiräntmästaren Julinskiölds konkurs och död 1768 övertogs fastigheten av Uppsala universitet som därefter drev fastigheten som hyreshus.
År 1778 sålde universitetet gården till professor Pehr Niclas Christiernin. Ännu 1817 innehade dennes änka Inga Lisa Kiörning gården.
Före 1826 såldes gården till överste C. Claesson. På 1830-talet - sannolikt - 1834 - inköptes fastigheten på konung Carl XIV Johans föranstaltande för att användas till katedralskola.

* Katedralskolan
Vid ombyggnaden på 1830-talet (år 1837 invigdes katedralskolan) erhöll det gamla Julinskiöldska huset en helt ny karaktär. Det gavs en yttre klädnad helt i nyklassicismens anda med kolonnburen gavelfront över ett kraftigt framspringande porthus å huvudfasaden, den horisontala listen under takvåningen borthöggs och tunna rusticerade lisener avlöste de äldre släta. Nya fönstertyper (de nuvarande) tillkom och den tidigare avfärgningen ersattes av  gulvitt.
De fritt liggande ekonomiflyglarna revs och fick lämna plats till den nya skolgården.
Till det inre omstuvades huvudvåningarna och takvåningen partiellt, mindre rum sammanslogs till större klassrum och tredje och fjärde våningarnas södra hälfter revs och fick lämna plats för en större högtidssal. I samtliga rum inom de tre övervåningarna bekläddes väggarna med väggpaneler - alltså väggfälten ovanför de Julinskiöldska bröstpanelerna, vilka i största möjliga utsträckning sparades. De gamla kakelugnarna och öppna spisarna i de fyra våningssalarna ersattes med moderna kakelugnar.
Restaureringens arktitekt var sannolikt professorn i arkitektur vid K. konsthögskolan P. A. Nyström. Efter katedralskolans flyttning 1869 uppläts byggnaden till folkskoleseminarium (till 1916), därefter till olika ändamål för Uppsala stads och Uppsala universitets räkning.
De senare ändringarna inom byggnaden ha varit av mindre omfattning (märk dock botten- och takvåningarnas helboasering)


DEKANHUSET, Julinskiöldska huset i kv Oden, Uppsala . Kronologi
1320- 1334 En gård/ kanikbostad uppförs (i nuv kvarteret Oden) av domprosten Bero, samtidigt som han uppför prostgården (i nuv. kvarteret Prosten, Busser I).
Bondkyrkans prästgård (Uppsala Stads Historia del II, Sven Ljung, sida 86-87).
Kaniken Olof i Litslena äger gården före stadsbranden den 9 juli 1447 (Riksarkivets pergamentbrev 17/7) .
1452 Helena Klasdotters gård uppförd - ett stenhus och andra byggnader värderas till 350 mark. (Kronol. Ecc.) Gården anslås till Helenas son, prebendaten Jörian Henriksson och hans prebendat vid S:t Eskils och 10.000 riddares prebenda. Efter bådas död tillfaller tomten nämnda prebenda. (RAp 27/9, 2/11) (Det Medeltida Sverige 1:2 sida 290).
Kung Gustav I drar in kyrkans egendomar till kronan.
Den 15 juni 1566 donerar kung Erik XIV till ärkebiskop Lars Petri en kronans gård i Upsala, som han någon tid innehaft, belägen söder om domkyrkan mellan domkyrkogården och Bondkyrkan.
Kung Johan III anslår gården åt den teologie professor, som han genom Nova ordinantia (1575) ger titeln dekan. Dekanus kallas ordföranden för fakultet inom universitetet. (Uppsala Stads Historia del II, Sven Ljung, sida 86-87.)
År 1623 försäljs samma hus av Carl Månssons barn och styvbarn till Olaus Laurelius, varefter dennes måg, herr Erik Odhelius får samma gård genom arv på sin hustrus vägnar.
Hans svärfar doktor (sedermera ärkebiskop) Eric Benzelius den äldre inlöser sedan gården av makans syskon. (Palmskiöld T. 279, s.197).
På Staffan Boomans tomtkarta 1671 kallas decanhusgården "Nicolai Rudbeckii hus". Gården kom dock strax åter i släkten Benzelius ägo .
1741-1746 Gården inköps och om- och tillbyggs som bostad åt akademiräntmästare Peter Julin, sedermera adlad Julinskiöld .
1768 Julinskiölds konkursbo säljer fastigheten till universitetet som hyr ut byggnaden till bostäder.
1779 Gården säljs till teologie professor Pehr Niclas Christiernin . Ännu 1817 innehar Inga Lisa Kiörning, änka till P N Christerin, gården.
Före 1826 säljs gården till överste C. Claesson .
1834 inköps gården på bekostnad av kung Carl XIV Johan och inrättas till katedralskola.
1836-37 Om- byggnad och tillbyggnad. Dekanhuset får nu sin nuvarande nyklassisistiska utformning.
1869 Folkskoleseminariet flyttar in, sedan Katedralskolan flyttat till sitt nya hus vid nuvarande Skolgatan.
1916 Folkskoleseminariet flyttar ut, när den nya Seminariebyggnaden norr om Luthagen står färdig. Uppsala Universitet övertar byggnaden att användas för den s.k. Pedagogiska skolan, Rasbiologiska institutionen och  Statistiskt seminarium.
1937 Inre ombyggnader utförs efter ritningar av arkitekt Viktor Holmgren. Nils Sundquist, då ammaunuens vid Gustavianum, är byggnadshistorisk och kulturhistorisk kontrollant.
Teologiska fakulteten jämte Svenska ortnamnsarkivet är mellan åren 1937 och 1961 inrymda i Dekanhuset.
1983 Inre ombyggnad efter ritningar från Carlbring-Englund arkitektkontor.
1984 Fasadrenovering efter handlingar från Hidemark, Månsson arkitektkontor.
Fram till mars månad år 2001 har jurister och teologer samsats i Dekanhuset.
2005 Byggnaden förvaltas nu av Statens Fastighetsverk . Restaurering enligt handlingar från  aros arkitekter, Uppsala   http://www.arosgruppen.se/sv/arkitektur  .
Högtidssalens volym återställs. Hiss installeras. Fasaderna får ny puts,i ljust rosa ton.


rev 2000-07-03 , kompl 2004-02-17 , 2006-03-02 , 2011-03-07 / Carl-Eric Nohldén  arkitekt SAR/MSA